RESPEKT FFS?

Okej jag behöver av aggresera mig, och var gör man inte det om på så sin blogg, efter som att prata om problemet bara får ilskan bubbla, så nu ska den försvinna. Och texten handlar inderekt om en person, och idag heter personen P.

Vad får man för att man försöker stötta och hjälpa genom att lyssna och råd? Inte ett jä*la piss i detta fallet. Där finns en (P) som ofta kommer till mig för att få prata och rådfråga en, så jag lyssnar och säger rakt ut upp och ner vad jag tycker och tänker, nä inte fan lyssnar P på vad man säger utan tjafsar emot och skit hit och dit (kom inte till mig om råd om du ändå inte tänker lyssna!) När man själv behöver en axel, så finns inte P där för mig, utan då skall P själv ha en axel, och samma skit börjar om, VAD DÅ ATT MAN TRÖTTNAR?! Enda gången P hör av sig till mig är när dennes partner inte har tid för P, då duger man, eller på helger när P är festsugen men inte vet någon fest, eller inte har någon att gå med, då P börjar terra en med miljoner av sms för att man ska kolla upp en fest och fixa skjuts till P, eller att man själv snabbt som f*n ska fixa sig och vara i Halmstad på 20 min.. JA DET ÄR OMÖJLIGT. Plus på det vet ALLA i min omgivning att jag festar knappt längre, mycket pga min migrän och illamåeende där av, men inte P, P skiter i om man så har influensan för vill P något, då SKALL det bli så med! Men om någon annan vill något då är det skit samma. Är det så det ska vara i ett förhållande? (Vänskap i detta fallet)
Nej det är skall vara lika för alla. Ååh där finns så mycket mer jag vill säga, så många fler expempel, men är rädd att P blir uthängd då, och det vill jag inte. Men jag kan faktist även säga att just nu är jag förbannad på P, P ställde mig mot väggen inte för länge sedan, och tryckte ner mig, det tar jag inte, jag "slog" tillbaka (billigt talat), P blev sjuuukt förbannad (P kan inte höra sanningen för att P ser sig själv som perfekt, P har alltid rätt och vi andra alltid fel) P sa massa saker och ställde massor med frågor, som jag besvarade utan att försköna sanningen för dennes skull allt för mycket, mer ilska från P:s sida, skit om mig, jag ställer frågor om dessa sakerna.. inget svar och 20 min senare loggar P ut.  (ja just det, detta bråk var på msn, det är skjukt kasst jag vet men så blev det) Ytterligare 10 min senare loggar P in och jag frågar om man kan få något svar, nej oj, då loggade P ut igen. Och jag ORKAR inte bry mig mer. Änn har jag inte fått något svar. Och jag träffade P idag, och denne ignorerade mig och försökte ta min plats i samtalsämnen som jag startat med ngr, dvs P kom senare hoppade in i samtalet och försökte frysa ut mig, självklart blev det tvärtom. Jag känner inte att jag behöver gå fram till P och be om ursäkt för det jag sa, för att P inte kan ta sanningen är inte mitt problem, vill P få kontakt med mig får denne svälja den påhittade stoltheten komma fram till mig, be om ursäkt, och får sedan kämpa röven av sig om den vill vinna tillbaka min repekt den hade för ett år sedan. Men det tvivlar jag starkt på attd et kommer hända. Jag vet att jag inte är ensam om dessa tankar och känslor i detta ämnet och jag har mycket stöd får de mina <3
Så nu har jag fått skriva av mig lite så det känns aningen bätte, ska ringa en nära sedan och lite så ^^<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0