Ja, orkar inte säga allt för mkt om dagen så lätt, prov, titta på ettoras teater, hem.. sova.. älsk kom, och nu sitter vi här..

Jag tänker för mycket, lägger ner för mycket tid på saker som inte är värt det?
Jag har så många tankar..  alla känslor som finns bubblar upp på en och samma gång..
Har ingen stans att gömma mig..

är det bara jag som känner att detta inte är första gången jag säger detta?

Jag hatar lögnare, jag hatar att leva på folks lögner.. när ska folk fatta att jag hellre blir sårad av sanningen än lycklig av en jä*la lögn!? Förr eller senare kommer alltid sanningen fram, och då blir det jobbigare.. Varje dag får jag jag reda på en ny sanning, om en gammal lögn, och varje dag tappar jag allt mer respekt för någon människa. Är det så livet ska vara? Nej.. om ni frågar mig så ska det inte vara så.. Folk säger till mig att det är lätt att prata med mig.. men varför ljuger då så många för mig rätt upp i ansiktet? Orkar inte..

Är det värt att kämpa för människor som inte ger en den respekt som man förtjänar som människa?
Snart ger jag upp..