Jag blir så ledsen när en vän ringer och säger 
"hon fattar inte hur det känns för mig"
 eller "Han trycker ner mig" och pratar om sina föräldrar.
Jag är så trött på föräldrar som inte tar hand om sina barn,
 på dom som lever i rädsla för att ta tag i saker,
och hanterar problem genom hot,
slag & skrik. För det är så fel! Det är så fel det kan bli. Föräldrarna
 ska ju se till att sina barn är lyckliga, inte få dom att må dåligt.
~
Barn som inte vågar säga ifrån
De som lever i rädsla
Dom som vill försvinna, och aldrig komma tillbaka
Dom barnen, och gör allt för att slippa åka hem
Hem.. är det inte där man ska känna sig trygg?
Är det inte där man ska kunna vara lycklig.
Slippa all oro och skit.
Där man kan lägga sig i mors knä..
Och få gråta ut..
Mor & Far, dom som ska älska en för den man är..
Inte ta på en mask, och leka lycklig..
Inte le för deras skull..
Inte gråta för dess grymmhet..
Inte vilja dö för deras oförståendlighet..
Utan att kämpa för att få dem att förstå!
Ge igen med samma mynt?
Skrik tillbaka, hota men samma ord!
Stå för dig, och det mirakel du är!
Låt dom se de starka barn!
Vik inte för dom!
Dom kommer aldrig att förstå.. om du inte förklarar..
Det är fel, man ska inte behöva må dåligt,
inte behöva ta slag,
eller gråta,
ett barn ska inte behöva ta skiten,
eller få den att sluta..
för den skulle aldrig ha börjat.
~
`-Ingen är perfekt, men alla är speciella i sig -´