Ville bara lätta på hjärtat . .
Just nu känns allt skit, trots att det är bra. Jag vet att det är bra men ändå känns det tomt. Jag känner mig ensam, i ett rum fullt med människor. Jag fattar det inte?
Alla vet hur det känns när någon alltid sätter en i andra hand. Men vet ni hur det känns att sättas i tredje hand, oavbrytet? Jag vet, jag är i den sitsen nu. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att jag behöver en klippa att luta mig emot, en axel som tar emot tårar, och allt det. Men det finns inte. Min närmsta klippa är min kudde, och min närmsta axel är min nalle. Inget fel med en nalle, men jag har ingen som torkar mina tårar och säger tröstande ord.
Hur ska man tolka folk? Jag menar, alla sänder ut olika signaler, men hur vill dom att man ska se på varran? Ingen säger ju rakt ut "detta är det jag menar, detta är det jag vill", och folk förväntar sig att man ska fatta alla dessa "signaler". Jag kör på mitt sätt, att jag tolkar signerna hur katten jag vill, men håller det helt för mig själv, låtsas som om jag itne tolkar, och väntar på någon typ av bekräftelse, eller ngt sånt. Jag frågar inte, utan om någon vill att jag ska fatta något, tycker jag att dem kan säga det rakt ut upp och ner. Och om jag vill få svar hej och hå, frågar jag. Det är så mycket enklare, än att gå runt och tro något, som kanske inte alls stämmer? Jag önskar bara att folk kunde få in det i sina huvuden. Alla vet att det är så jag tänker, men dem verkar tro att jag gör undantag för dem?
Alla vet hur det känns när någon alltid sätter en i andra hand. Men vet ni hur det känns att sättas i tredje hand, oavbrytet? Jag vet, jag är i den sitsen nu. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att jag behöver en klippa att luta mig emot, en axel som tar emot tårar, och allt det. Men det finns inte. Min närmsta klippa är min kudde, och min närmsta axel är min nalle. Inget fel med en nalle, men jag har ingen som torkar mina tårar och säger tröstande ord.
Hur ska man tolka folk? Jag menar, alla sänder ut olika signaler, men hur vill dom att man ska se på varran? Ingen säger ju rakt ut "detta är det jag menar, detta är det jag vill", och folk förväntar sig att man ska fatta alla dessa "signaler". Jag kör på mitt sätt, att jag tolkar signerna hur katten jag vill, men håller det helt för mig själv, låtsas som om jag itne tolkar, och väntar på någon typ av bekräftelse, eller ngt sånt. Jag frågar inte, utan om någon vill att jag ska fatta något, tycker jag att dem kan säga det rakt ut upp och ner. Och om jag vill få svar hej och hå, frågar jag. Det är så mycket enklare, än att gå runt och tro något, som kanske inte alls stämmer? Jag önskar bara att folk kunde få in det i sina huvuden. Alla vet att det är så jag tänker, men dem verkar tro att jag gör undantag för dem?
Kommentarer
Postat av: Sara
Superfin blogg och header :)
Postat av: malin
åh jag gillar verkligen din header! :)
Postat av: Maja&Mari - KONKURRANSE
kjempe fin blogg!
ta gjerne turen innom våres blogg, vi har konkurranse! (:
Postat av: M Stensson
Jo, livet är surt ibland, bara att säga till om du behöver snacka någon gång, jag känner dig inte så mycket men ändå :)
Trackback
